Dag 30: Valfri bild
Jag fyllde 20 år den här kvällen. De fyra senaste månaderna hade jag spenderat ensam i Sydafrika, och jag hade tre ynka dagar kvar innan jag skulle resa hem till Sverige och överraska alla. Jag och mina fem nyfunna norska vänner drog ut och firade både mig och St Patricks Day i Kapstaden och jag var så otroligt jäkla glad just då.
Dag 29: Nyaste bilden på mig själv
Eftersom det här inlägget egentligen skulle varit i förrgår så kan jag ju inte ta den allra nyaste bilden. Men just då så var det den här:
Det är min tisdagssommarlook om ni undrar.
Det är min tisdagssommarlook om ni undrar.
Dag 28: Väder
Kommer sakna dessa kvällar.
Dag 27: Tema "två"
Dra mig baklänges vad jag saknar min australiensiska vän ibland.
Dag 26: Detta skrattar jag alltid åt
Det finns mycket jag alltid garvar åt, men rent spontant så är förra sommarens Parisresa en av livets alla höjdpunkter. Allt som hände där är så surrealistiskt så det är helt sjukt.
Jag var där för att hälsa på Andrea, min gamla barndomsbästis här i Stockholm som på senare år har kommit att bli en av mina bästa vänner igen. Hon var i Paris och pluggade då och jag bodde på hennes hotellrum, trots att det var strängt förbjudet av skolan att låta andra sova där.
Av naturliga skäl skulle jag alltså smugglas in och undvika allt vad städerskor och receptionister hette under fyra dagar. Det hela gick otroligt smärtfritt, fram tills tredje dagen då det knackar på dörren. Städerskan ville in! Första tanken var att jag skulle gömma mig på balkongen, men det ÖSregnade så nej, det fick vara. Under sängen vågade vi inte, för vi trodde hon skulle byta sängkläder och grejer. Så vad gör jag? Jo, jag går in på toaletten och gömmer mig i duschen. Andrea går och öppnar dörren, börjar prata på franska och sedan går hon in till mig. På svenska säger hon:
- Sara, hon ska byta duschdraperiet.
Sara: Va? Duschdraperiet?
Andrea: Ja.
Sara: Alltså, duschdraperiet som jag står gömd bakom?
Andrea (något vit i ansiktet): Ja.
Nu kommer städerskan in och Andrea backar. Ni hajar grejen? Jag står i duschen och gömmer mig bakom duschdraperiet, samtidigt som städerskan alltså kommer in och ska plocka ner det. JAHA?!
Utgången blev som så att när hon drog det åt sidan från ena hållet gick jag ut genom det andra och låtsades hjälpa till att ta ner det, hon skrek hur högt som helst och sen var det HON som bad om ursäkt tusen gånger. Alltså gud vad jag och Andrea dog efteråt. Vi låg på sängen i säkert 40 minuter och skrattade tills vi hade för ont i magen för att fortsätta.
Dagen efter på tågstationen, när jag hade missat mitt tåg till London på morgonen (för att vi KAN ha druckit lite för mycket vin kvällen innan...)
Jag var där för att hälsa på Andrea, min gamla barndomsbästis här i Stockholm som på senare år har kommit att bli en av mina bästa vänner igen. Hon var i Paris och pluggade då och jag bodde på hennes hotellrum, trots att det var strängt förbjudet av skolan att låta andra sova där.
Av naturliga skäl skulle jag alltså smugglas in och undvika allt vad städerskor och receptionister hette under fyra dagar. Det hela gick otroligt smärtfritt, fram tills tredje dagen då det knackar på dörren. Städerskan ville in! Första tanken var att jag skulle gömma mig på balkongen, men det ÖSregnade så nej, det fick vara. Under sängen vågade vi inte, för vi trodde hon skulle byta sängkläder och grejer. Så vad gör jag? Jo, jag går in på toaletten och gömmer mig i duschen. Andrea går och öppnar dörren, börjar prata på franska och sedan går hon in till mig. På svenska säger hon:
- Sara, hon ska byta duschdraperiet.
Sara: Va? Duschdraperiet?
Andrea: Ja.
Sara: Alltså, duschdraperiet som jag står gömd bakom?
Andrea (något vit i ansiktet): Ja.
Nu kommer städerskan in och Andrea backar. Ni hajar grejen? Jag står i duschen och gömmer mig bakom duschdraperiet, samtidigt som städerskan alltså kommer in och ska plocka ner det. JAHA?!
Utgången blev som så att när hon drog det åt sidan från ena hållet gick jag ut genom det andra och låtsades hjälpa till att ta ner det, hon skrek hur högt som helst och sen var det HON som bad om ursäkt tusen gånger. Alltså gud vad jag och Andrea dog efteråt. Vi låg på sängen i säkert 40 minuter och skrattade tills vi hade för ont i magen för att fortsätta.
Dagen efter på tågstationen, när jag hade missat mitt tåg till London på morgonen (för att vi KAN ha druckit lite för mycket vin kvällen innan...)
Dag 25: I all hast
Ska på fotbollsträning om 15 minuter. Later!
Dag 24: Det här gör mig glad (favorit i repris)
När Åmpeälskling och jag har varsin drink en sommarkväll
...eller när snyggbästis precis har svept ett stort glas med massa gotta i och är på väg mot en kanonkväll. Hehe.
Dag 23: En sommarbild
Ligger en dag efter nu med min lilla fotokalender men äsch, skitsamma. Det är ju sommarlov!
Haha. Det här inlägget har hittills tagit mig en kvart att skriva för att jag har sådan sinnessjuk beslutsångest kring vilken av alla tusen sommarbilder jag har tagit hittills i sommar jag ska lägga upp. Jag är helt störd när det gäller sånt här, trots att det är helt oviktiga saker så velar jag sönder ändå. Ja ja. Here we go!
Okej. Jag kan inte bestämma mig.
Haha. Det här inlägget har hittills tagit mig en kvart att skriva för att jag har sådan sinnessjuk beslutsångest kring vilken av alla tusen sommarbilder jag har tagit hittills i sommar jag ska lägga upp. Jag är helt störd när det gäller sånt här, trots att det är helt oviktiga saker så velar jag sönder ändå. Ja ja. Here we go!
Okej. Jag kan inte bestämma mig.
Dag 22: Mitt beroende
Inga konstigheter.
Dag 21: När jag var liten
På sommarlovet när jag var runt 10-11 år var jag mycket med en tjej som hette Emma. Vi var riktiga boknördar och sträckläste Kittyböcker, jag samlade på dem och hade över hundra stycken, Emma däremot köpte Tvillingarna och så turades vi om att läsa varandras.
För att inte bli störda samt krydda till tillvaron lite så var det här uppe man kunde hitta oss:
No, kid you not. Vi klättrade upp i det där trädet och satt där i timmar och läste, och när vi tröttnade så drog vi ihop kvarterets andra barn och lekte Röda och vita rosen på allas bakgårdar eller byggde kojor.
För att inte bli störda samt krydda till tillvaron lite så var det här uppe man kunde hitta oss:
No, kid you not. Vi klättrade upp i det där trädet och satt där i timmar och läste, och när vi tröttnade så drog vi ihop kvarterets andra barn och lekte Röda och vita rosen på allas bakgårdar eller byggde kojor.
